I can't fucking wait!
För ganska exakt ett år sedan var vi, alltså jag, Jessica, Farzane och Heidi i Alanya. Vi var så förväntansfulla, så ovetandes om vad som skulle hända, vilka vi skulle träffa.
Så träffade jag ju honom, den där killen jag skrev om för ett år sen. Han som jag hade tittat in hela veckan, han som hade tittat tillbaka. Han som jag sen såg på stan och han som sprang efter mig sista kvällen och bad mig stanna. Av någon anledning valde jag att gå, jag satt bara en liten stund med honom på trappan men sen gick jag. Jag vet inte varför jag aldrig gav honom en chans, varför jag hela tiden sa nej. Det kändes fel i magen när jag gick därifrån, och enda sedan dess har jag funderat på om jag kommer träffa honom igen.
Igår, bokade jag, Jessica och Shiva en resa till Alanya igen. Trots att jag ogillar att åka tillbaka till ställen jag har varit innan, trots att jag verkligen hade bestämt mig för att inte åka någonstans i år. Och jag längtar så jag dör!!
Jag längtar till att äta sjukt billig kebab, till att dansa natten lång på Robin Hood eller Havanna. Jag längtar till att shoppa billiga märkeskopior, till att sola, till att dricka 24 h om dygnet i 7 dagar. Jag längtar så sjukt mycket till att äta glass i värmen varje dag, till att ligga på stranden och svalkas av vågorna kommer långt upp på stranden. Jag längtar till nattliga strandpromenader, till Picasso och till att skapa så många nya minnen. Och innerst inne längtar jag till att träffa den där killen en gång till. Jag vet inte vad han heter, hur gammal han är, eller om han bor i Alanya eller inte. Jag vet inte ens om jag minns hur han såg ut. Men jag tänker att if it's meant to be it's meant to be.
