What doesn't kill you makes you stronger.

Det är på dagen, exakt två år sedan han försvann ur mitt liv. Det känns som igår. Och jag har varit på botten, fler än en gång. Men jag tar mig uppåt, varje gång. Jag tar mig upp och jag vägrar ge mig innan jag har nått toppen.

Jag ser fram emot den dagen jag kan titta tillbaka och inse att han är ett minne blott, en del av min ungdom, ett avslutat kapitel. Jag ser fram emot den dagen jag träffar honom, för det kommer hända, när jag är sjukt lycklig. Då ska jag titta honom i ögonen och le. Jag ska med ett leende säga, det jag sa till honom allra sista gången jag såg honom. Tack för att du lämnade mig, du har lärt mig stora läxor i livet. Men nästa gång ska jag istället säga, tack, för att du lämnade mig. Du lärde mig stora läxor i livet, du lärde mig att när en dörr stängs öppnas en annan. Och den dörren har gjort mig jävligt lycklig!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0