You never see it coming, you just get to see it go.
Det blev ingen London. Ingen London-kille och ingen Londonhelg. Det var ingen idé, han höll med till slut.
Istället kom mina fina släktingar från Iran. Jag och min Kimiya, vi åkte till Atish. Och vi hade så himla sjukt kul. Vi skapade så många nya minnen. Såna där minnen som vi kommer leva på resten av livet, hur många nya vi än skapar. Såna där minnen som får en att känna sig levande.
Och Atish avslutade ett kapitel för mig, ett kapitel jag aldrig någonsin skulle kunna avsluta själv. Han med gröna ögon. Jag är så lycklig över detta att jag förvånar mig själv.
Och Atish öppnade ett nytt kapitel i mitt liv. Ett kapitel jag hoppas blir ett långt kapitel. Fast det vet man ju aldrig:)
Puss
Lät som att atish helgen var riktigt lyckad! när du får ner det på ord sådär :) ursäkta för att jag inte varit inne här pålänge och kommenterat :P
