in my head

Igår, av väldigt många olika anledningar, valde jag att skriva kapitlets sista sida. Jag bestämde mig för att avsluta det vi hade, eller kanske avsluta det vi egentligen inte hade. 

Det var rätt och ett bra beslut. Men det var ett svårt beslut. Det svåraste beslutet jag har behövt ta hittills. Jag hade visst bra mycket mer känslor för honom än jag trodde. Och det insåg nog han också, att han inte kommit undan känslorna han heller. 

Igår, till min egen förvåning, grät jag som ett barn. Jag kände mig stark och självständig, kände mig mognare än någonsin. Igår var jag så modig, vågade säga exakt vad jag tycker och tänker, exakt vad jag känner till honom. Han med gröna ögon. Igår, till min egen förvåning, grät jag som ett barn. För nu är vår historia slut. 

Hur känner du? Frågade en vän. Och jag kände efter. Jag tänkte efter. Det var mycket känslor. Många starka olika känslor. En konstig känsla av frihet men också en känsla av sorg. Rätt dramatiskt kanske, men jag insåg igår vilken stor del av min värld han har varit.  

Vad ska vårt kapitel heta frågade han. "Han med gröna ögon" sa jag. Men det är ju ditt kapitel sa han. Vad ska mitt kapitel heta? "Det får du bestämma" sa jag. Hon med ett hjärta av guld, fick jag till svar. 

Sen frågade han "kan vi lämna några oskrivna sidor, för jag kommer sakna dig".

Nu är jag redo för nya äventyr. Redo för nya kapitel! Ja, nu är jag redo. Bring it on!