in my head

Men vilket vackert land! Så fint, varje del av landet är så unikt och fint. Vi har haft fantastiska dagar, underbara kvällar och oförglömliga, minnesrika nätter. Vi har träffat spännande människor, och en del ointressanta människor. Vi har fått böter för olovlig camping och blivit stoppade av polisen för fortkörning. Vi har dansat oss genom natten, stigit upp tidiga morgnar, solat på stranden, sett vulkaner, firat min 25-årsdag, hoppat fallskärm. Det sistnämnda gäller ju givetvis inte mig. Och nu ska vi lämna detta land. 

Till en början var jag skeptisk. Inte särskilt sugen på att åka hit. Men jag inser att jag numera värdesätter andra delar av livet. Jag uppskattar lugna stunder, jag värdesätter små stunder. Jag uppskattar att ha solen i ryggen samtidigt som jag ser på vackra berg som stiger upp bakom sjön. Jag uppskattar en promenad med mina bästa vänner, jag älskar när vi kan dansa ihop och bara njuta av vår ungdom. 

Nu fortsätter vår resa, nu ska vi vidare till vårt älskade Australien, och som vi har längtat i fyra år! 

Vi lever livet men samtidigt kan jag inte sluta på alla där hemma. Min fina familj, så många gånger som jag önskar att ni var här med mig och fick uppleva allt jag får se. Jag har många gånger tänkt på mina prinsar, att de en dag måste få uppleva detta. Jag hoppas att mina småprinsar också kommer ha en längtan till att se världen, att de kommer ha en orolig själ som jag har. En orolig själ som bara lugnas av att resa. 

Jag lever livet här, men samtidigt funderar jag kring hur livet blir när jag kommer tillbaka. Och jag tänker mycket på honom.